Äntligen!

Äntligen 

fick vi tillfälle att åka ner till Estepona 

och se lägenheten för första gången efter att vi köpte den!

Vilken känsla att sätta nyckeln i låset och stiga in.

Vad bilderna beträffar börjar jag från slutet.
Det dukade bordet på altanen fotograferade jag nämligen sista dagen
när vi bjöd våra trevliga grannar från Malmö på en lätt lunch i skuggan under markisen.


När vi klev in den första kvällen mötte oss nämligen en helt annan syn.
Lägenheten var fortfarande en byggarbetsplats
med överdrag över de staplade gamla möblerna
och med ett rejält dammlager över alltsammans.

Vi gick i säng smått hostande av allt slipdamm.

Nåja, våra byggubbar jobbade på och efter några dagar var det målat och klart 

och vi kunde börja möblera.

Något kök hann vi dock inte få 

men väl hela köket uppmätt och beställt

och i början av mars har vi vänner som åker ner och tar emot köksbyggarna.

Det här betydde att vi åt enkla luncher som inte krävde kyl och spis,

ofta melon och skinka. 

Några dagar åt vi på papperstallrikar innan vi kunde packa upp kärlen

och få till stånd en provisorisk diskbänk på altanen.

Vi kände oss mycket välkomna

eftersom de vänliga brittiska paret vi köpte av 

lämnade den här hälsningen till oss:

Det äldre paret
visade sig vara en pensionerad känd professor i psykiatri
och en ormtjusare/eldslukare som medverkat i flera Agata Christie-filmer.

Vi tycker att lägenheten ligger i en trevlig omgivning.
Ovan ser ni urbanisationen (bostadsområdet) i fonden
och nedan en bild tagen på närmare håll.

Den stökiga insidan
kunde inte heller förta känslan av att den första morgonen vakna
med den här utsikten från sängen.

Jag återkommer förstås med bilder av hur det hela växte fram.

Ha en riktigt skön söndag!