Vardagsrummet






När vi flyttar tillbaka till stan på hösten 
ser jag på vårt hus med nya ögon.
Det är ofta då jag får lust att göra förändringar
som för det mesta består i att jag plockar runt saker och ting och ställer dem 
på nya platser.

Det här är en process som kan ta lite tid,
ja, rättare sagt blir den väl aldrig klar.
Men vad gör det, det är ju resan som är målet.





Just nu ser det i alla fall ut såhär på sidobordet 
som står rakt fram i vårt vardagsrum.




Jag brukar stanna till lite när jag passerar,
titta, humma lite och kanske gnola
medan jag funderar på hur det ser ut.
Den lilla glaskupan fick jag av K för ett bra tag sedan,
hon har bra smak.





Som ni märker blandar jag friskt gammalt och nytt.
Trumpeten (skriver jag rätt den här gången, mamma?) har pappa spelat jazz på.
Även kandelabrarna har jag fått av mina föräldrar.

Så är det ofta hos oss,
det som är nytt har vi köpt själva genom åren
medan det gamla kommer från tidigare generationer.




Huset på landet är mycket mer "i allas smak"
och vi får ofta beröm för det huset.

Vårt hem i stan är betydligt mer personligt enligt mej
och faller därmed inte lika lätt andra på läppen.
Men det är precis som det ska vara -
det är ju vi som bor här i vårt vinterhem.




Skön torsdagskväll till er!





Kommentarer

Helen sa…
Ert vackra vinter/stadshem är då helt i min smak:) Också i övrigt värdesätter jag, liksom du, det som har en historia. Saker och prylar är för all del förgängliga, men att få ta hand om och njuta av sådant som familj och släkt har haft i sin ägo före oss och som man i sin tur kanske kan föra vidare till kommande generationer, upplever jag som viktigt och värdefullt. Det ger en känsla av samband och sammanhang.
Ha en skön fredag!
Helen