I yttersta havsbandet

En av sommarens höjdpunkter 

kommer definitivt att bli vår utfärd till 

ett fiskeläge i det yttersta havsbandet.

I lördags var vi ett stort gäng som firade ett födelsedagsbarn

genom att hyra en båt (med den mest sakkunniga guide man kan tänka sig)

som tog oss till öar så långt ut i havet det går att komma.

Bakom oss lämnade vi molnen över land

och åkte ut i den verkliga friheten.

På vägen ut passerade vi en koloni med sällsynta tordmular

som bjöd på ett fantastiskt skådespel.

De var oblyga och nyfikna och flög omkring båten i stora horder.

På klipporna ser de ut som små pingviner.

Fiskelägena var de holmar där folk från byarna 

tillbringade flera sommarveckor per år när strömmingen "gick till".

Då gällde det att fiska och salta så mycket att det skulle räcka hela vintern.

För de äldre var det allvar

men för de unga som inte hade ansvar för fisket var det också fest.

Här ute samlades det nämligen sådär 250 personer

och under de ljusa sommarnätterna hände både ett och annat.

Många par bildades och barn blev till.

Idag rustas många av de stugor som finns kvar upp

och det återuppbyggs till och med nya.

Stugorna ägs av folk från gårdarna 

men traditionen bjuder att de ska stå olåsta så att sjöfarare i nöd ska kunna övernatta.

I lördags var det också fest

men vi varken övernattade eller bildade nya par.

Däremot åt vig en god middag vid bordet som ni ser här nere.

Maten hade vi förstås med oss

och bar upp till bordet ...

... och med gemensamma krafter dukade vi upp till en trerätters.

Underhållningen stod svärteshonan med alla sina ungar för.

Imponerande barnaskara som hon ständigt måste skydda mot rovfåglarna.

Hit ut åker bara naturälskare

och är man inte redan en sådan så blir man det.

Som tur är finns det eldsjälar som vår guide

som förstår att förvalta både natur- och kulturarvet.

Själv är jag tacksam över att ha få tillbringa en dag där ute,

i goda vänners sällskap dessutom.

Ha en bra måndag!