Inte riktigt som vanligt

Hej igen

Oj, vilken lång bloggpaus det blev.

Vi är på landet i helgen och här ute är allt precis som vanligt. 

I övrigt kan man väl säga att stämningsläget har ändrats ganska drastiskt på en vecka.

Förra helgen sjöng kören för en sal fylld med pensionärer

och igår började hyllorna gapa tomma där det tidigare fanns toapapper.

Jag har i grunden en positiv livsinställning 

och tror sällan det värsta.

Min lillebror tycker att jag uppvisar likheter med Trump när det kommer till Corona 😉

men jag är tacksam för att jag inte varit rädd och olycklig veckor i förskott.

En reflektion jag redan gjort 

är att människan är så anpassningsbar. 

För ett tag sedan skojade sonen och jag om ifall han kan spela golf om han hamnar i karantän

utan att tro att det kunde hända.

Nu stänger Belgien ner och alla, även han, måste jobba hemifrån 

- och så var det inte mer med det. 

En annan reflektion är att människor ställer upp när det behövs. 

Det är fint att t.ex. se alla som erbjuder sig att handla mat till gamla och svaga.

Också här på våra breddgrader verkar det nu 

som om många av oss kommer att stanna hemma förr eller senare. 

Det flesta kommer att vara friska eller ha lätta symptom 

och kommer att kunna välja mellan att sitta inne framför TV:n 

och riktigt grotta in sig i negativa Corona-nyheter 

- eller att ta tillfället i akt att vara ute i dagsljus och röra på sig.

Min plan är att, om jag bara kan, 

gå så långa skogspromenader 

att jag är i toppform när det är dags att gå på jobb igen,

för då behöver vi nog kavla upp ärmarna och jobba på.

Idag har vi haft några hagelskurar på förmiddagen 

men till eftermiddagen ska det tydligen bli ☀️. 

Sköt om er och tvätta händerna!