Vår urbanisation

 

Här kommer det sista inlägget från Estepona och 

vår lilla urbanisation.

Här uppe ser ni den på håll.

Och från trottoaren mitt emot.

Det är här vi korsar gatan när vi varit nere och badat.

Ni ser väl blomningen längs gatan, så fint.

Här uppe ser ni poolen.

Vi blickar inte ner på den från vår altan.

Vår lägenhet är ju inte en semesterlägenhet 

utan vårt vinterboende.

Fulaste delen av urbanisationen 

är den första man möter när man kör in.

Det blir inte bättre av att några lägenheter ännu inte är målade.

Vi håller tummarna för förbättringar nästa gång vi åker ner.

I somras brann det bokstavligen i knutarna på vår urbanisation.

Ser ni de bruna, brända buskarna i bakgrunden?

Hujeda mig, det var bara tur att vinden blåste bortåt.

Även om det inte är så fint när man svänger in hos oss 

blir det snart bättre när man svänger till höger (ovan).

Fint är det också att från gästrummet 

titta ner på våra grannars, 

en trevlig spansk barnfamiljs, 

grönskande terrass.

Det märks att de bor där året runt.

Vår egen altan är jämförelsevis kal.

Tur då att vi har grönska mittemot att titta på.

En fördel med vår urbanisation är läget 

med promenad- och särskilt cykelavstånd till hamnen och gamla stan.

Det blir inte sämre av att det som tidigare varit en genomfartsled 

mellan hamnen och gamla stan 

snart kommer att bli en grönskande gång- och cykelväg.

Förhoppningsvis är det klart nästa gång vi kommer ner.

Hamnen i Estepona är inte så stor 

men supermysig 

med massor av trevliga restauranger.

Och en gång i veckan ordnas marknad.

Det allra bästa med urbanisationen är ändå vår altan.

Dit går vår längtan nu i höstmörkret.

Vi försöker ändå att inte bara längta efter att vara någon annanstans  

utan att njuta av nuet 

och av att ha varandra.

Sist och slutligen är det ju bara det som räknas.

Ta hand om er denna måndagskväll!