Farväl 2020

 

Jag tycker vanligen inte så mycket om nyår
på så sätt att jag ofta har tänkt att jag har det så otroligt bra
att det nya året helt enkelt inte kan bli bättre.

I år dock, har jag inget problem att säga

farväl 2020!

Här kommer året i bilder.
Det blir en resa bakåt i tiden 
så vi börjar med bilden jag tog från min plats vid matsalsbordet alldeles nyss.

Bilden får representera
december.

November,
präglades av våra vandringar.
Jag säger bara det,
sån tur att vi har vandringsgänget.

Särskilt mycket umgänge inomhus

bjöd november inte på

men några var vi i alla fall kring middagsbordet någon enstaka gång.

I oktober plockade jag en del svamp.
Det gäller att passa på när de finns,

sedan håller de ju hur länge som helst när de är torkade.

I oktober slog vi också till med en ny båt.

Jag har tyckt jättemycket om vår gamla retrobåt

men nu hade den gjort sitt.

I annonsen när vi sålde den skrev maken

"startar oftast" 😉.

Vi har ännu inte provkört båten
så det blir spännande att sjösätta den i vår.

Bastun, däremot,
har vi provat på många gånger denna höst.

Färgerna var extra fina i år.

Måste också visa bilden från den fina jordkällaren vi fick besöka i oktober.

Tur att hösten var så varm,

september kändes som augusti.

I slutet av september satt vi ute i trädgården till kl 01.00,

det var magiskt.

Även i övrigt bjöd september på många fina sommardagar...

... och vi kunde äta middag ute länge.

I september fick jag också vara smakråd 
när sonen inredde sin nya lägenhet i Bryssel.

Jag ser fram emot att få åka dit IRL småningom.

Även i augusti var det varmt och skönt vill jag minnas...

... och vi paddlade kajak en hel del.

Vi hade också  turen att få besöka ett fantastiskt skärgårdshemman
med vandringsgänget.

Det var en av sommarens höjdpunkter.

I augusti syltade jag också mer än någonsin tidigare.

Vildhallon, krusbär och senare fläderbär
hamnade i burkar.

Juli 

bjöd på blandad kompott.

Det hände förstås att vi kunde sitta på altanen på landet.

Men det var också en hel del väder för stövlar.

Några fina båtutfärder blev det
som till en trevlig skärgårdsrestaurang ...

... och till fina sommarstugor.

Och förstås, några soliga dagar på vår egen strand.
Vad vore juli annars?

Regniga dagar däremot...

... var det istället läge för museibesök.

Golf går det som tur är att spela även 
med moln på himlen.

Från Estepona fick vi rapporter om renoveringen av altanen
och vi tänkte faktiskt tanken 

att vi ett normalt år
hade tagit en lång vecka i den riktiga värmen i Spanien.

Midsommarvädret var däremot ovanligt fint i år.

Dagen före midsommarafton fixade jag dragonsill och västerbottenpaj 
medan Ledin sjöng om sommaren.

Det var stämning!

Vi tog vara på de fina kvällarna i juni
genom att ta kajakerna på biltaket 

och paddla på nya ställen.

Vår trädgård i stan har vi som mest glädje av just i juni
när vi ännu jobbar.

I vår tänker maken inte jobba längre 

så han planerar att ge gården lite kärlek 
vilket jag säkert återkommer till lite senare.

Det blir nog fint att ha en hemmamake.

Nu ett hopp till maj månad
då vi genom allt vandrande följde med hur naturen 
genomgick en explosion i färger.

Aprilvädret var typiskt

då underbara vårdagar varvades med detta:

Påsken firade vi i lugn och ro .... 

... och som så ofta i år
dukade vi bara för oss två.

I mars inträffade det ofattbara.

Den 8 mars gav kören en stor konsert för idel pensionärer.

Vi hade förstås hört talas om viruset

men det kändes ännu som om det inte skulle beröra oss.

Många gånger efteråt har vi tänkt på hur tur det var att ingen av oss då var smittad.

På jobbet har vi stora arbetsrum och sitter glest
så vi har för det allra mesta kunnat på gå på jobb hela året mer eller mindre som vanligt.

Några dagar har dock matsalen fungerat som mitt kontor.

Minns ni hamstringen efter toapapper?

Man kan skratta efteråt
men det som en nyttig påminnelse om att vi kan tro att vi är logiskt tänkande
men när rädslan slår till 

är det amygdala och inte förståndet som styr oss.

I februari, 

när vi ännu var lyckligt ovetande om vad som väntade,

hann vi med en resa till Estepona.

Och inte nog med att vi reste bort,

vi hade mamma med oss 

och vi umgicks med många vänner.

Kan ni fatta vilka tider det var?

Vi gicks också på marknad i hamnen ....

... och trängdes på restauranger.

I januari däremot levde vi ungefär som vi gör också denna vinter,

alltså i lugn och ro under helgerna på landet.

Januari 

är ju de krispiga, pastelliga tulpanernas månad.

Lite pudersnö bjöd vintern på,

men inte mer än så.

När jag nu gått igenom 2020 på det här sättet 

måste jag ändå säga att det på det hela taget varit ett bra år.

Vi har ju varit friska 

och har också haft det bra på så många sätt.

Året har också inneburit en påminnelse om att vi ska uppskatta den frihet vi vanligen har

när vi kan vara nära varandra.

Och som det sägs i det persiska ordspråket.

This too shall pass 

och med vaccinerna ser vi ljuset i tunneln.

Gott slut till er alla!