Jag vägrar

 

När vi strosade längs stranden i eftermiddags 

stannade maken plötsligt i steget och sa 

jag vägrar!

Det var givetvis morgondagens hemresa han tänkte på 

och jag förstår honom.

Dock är han solidarisk med mej och följer med hem

men om jag inte jobbade hade vi definitivt stannat kvar ett bra tag till.

Idag strosade vi verkligen bara 

och insöp ljuset.

En café con  leche på hotellserveringen mittemot  unnade vi oss.

Det känns tryggt ur smittskyddssynpunkt att kunna sitta ute.

Speciellt bra känns det förstås att sitta hemma på vår egen varma, urbana altan.

Varm för att den är södervänd, solig och vindskyddad,

urban för att man hör bilarna och stadens ljud.

Nu tar vi vara på de sista strålarna innan vi går in och packar.

Fin kväll på er!