Vårt fina Estepona
Lite snyftar jag allt
varje gång vi lämnar
vårt fina Estepona.
Det är då jag tänker att jag nog kommer att vänja mig vid att vara pensionär.
Vi hade vårt vandringsgäng på besök
och efter att de åkt kom solen och värmen.
Och vi levde med dörrarna vidöppna mot altanen.
Promenerade till hamnen.
Jobbade lite ibland.
Men slappade också på altanen.
Njöt av alla blommorna i stan …
… och av att umgås med våra trevliga grannar …
… på deras fina altan medan solen gick ner.
Under tiden såg vi bilder från webbkameran hemma på golfklubben.
Nu är vi hemma igen
och det är också bra.


Kommentarer