När livet kommer emellan

 

Vårt vandringsgäng 

kom ner på besök till Estepona i februari.

Det är ett så fint gäng 

och vi hade det så himla trevligt även om vädret inte var det bästa.

Vi gick långa promenader....

... som till Nueva Andalucia 

där vi tittade på statyerna av Salvador Dahli.

Mestadels vandrade vi längs kusten 

men besökte också bergsbyn Casares.

Vi åt gott både på restaurang…

… och ”hemma” hos varandra.

En del av gänget  hyrde grannhuset 

och två kvällar bjöd vi i husen varandra på middag.

Det viktigaste av allt var vår fina gemenskap 

och att vi hade så trevligt tillsammans

med goda samtal om allvarliga ting 

men även många skratt och historier.

Trots all fin gemenskap har jag svårt att skriva detta inlägg

för just när vi levde våra bästa liv 

blev en av vännerna allvarligt sjuk 

och har nu efter två månader gått bort på ett sjukhus på Solkusten.

Det här har förstås lagt stor sordin på allas vår tillvaro sedan dess 

samtidigt som vi känner stor tacksamhet för att vi haft och har varandra.

Ta vara på era dagar, bästa bloggvänner!