2023 och god fortsättning!

 

God fortsättning på det nya året!

Här har vi hoppat över nyårsfirandet.
Som grädde på moset följde kristallsjuka på covid 
så det jag mest av allt drömde om på nyårsafton
var att få vara hemma i lugn och ro
vilket besannades.

Jag har med andra ord inte så många nya bilder att bjuda på
utan tänkte istället visa brottstycken av 2023 
som startade med nyårsmiddag hemma hos oss.

En stor förändring under året

var att vi flyttade in i den övre lägenheten i vårt hus.

Vi trivs otroligt bra här uppe 
och har inte ångrat oss en sekund.

I februari åkte vi så ner till Spanien 

och startade med en liten roadtrip till Granada.

Ser ni snötäckta Sierra Nevada i bakgrunden?
Man kan tro att det är moln.

I Granada upplevde vi äkta flamenco 
med mycket hjärta och smärta.

Alhambra som bjuder på morisk historia,

är definitivt värt ett besök.

Det går fortfarande att se spåren av morerna

bland annat i kaklen som numera känns så andalusiska.

Ett besök i en av de vita bergsbyarna Frigiliana 
som förstås är mycket trevlig.

Mandelträden blommar i februari.

Ett snabbt besök i El Torcal 
med sina speciella bergsformationer
hann vi också med.

Vi åkte tillsammans med våra fina Esteponavänner 
och hade verkligen så trevligt.

Väl hemkomna i Estepona 
var det dags för besök av vårt fina vandringsgäng.

Trots riktigt skräpväder hade vi så himla trevligt

men just när vi levde våra bästa liv 
drabbades vi av en stor förlust som kom att prägla året.

I Spanien blommar det i februari ....

... men hemma mötte vinterväder.

Slottslunch i mars ...

... och så mammas tur att flytta in i vår nedre våning. 

Fint fick hon det. 

I väntan på blomningen utomhus
kan man göra egna blommor av kaffefilter.

Till de stora glädjeämnena under året 

hör att vi nu och då har haft tjejbesök
och på tal om pyssel 
måste jag visa vad den konstnärliga tösen gjorde av en pizzakartong.
Imponerande eller hur?

I övrigt har vi inte varit jättesociala i år
men några små bjudningar har vi ändå orkat med.

2023 var ju mitt sista hela arbetsår 
och en av förväntningarna inför pensioneringen
är att orken ska räcka till mer sociala aktiviteter.

Som det varit nu 
har det mest lockande under lediga dagar varit att vistas i naturen
till exempel för att elda på andra sidan viken.

En som vi dock alltid har ork för att umgås med är sonen
och påsken firade vi hos honom i Bryssel.

Bryssel är ju en trevlig stad 

med mycket att titta på 

med massor av god mat.

Skönt ändå när ljuset börjar återvända till våra nordliga trakter.

Vandringarna är visserligen trevliga året runt
men nog är det extra trevligt på våren.

Den roligaste jobbresan under förra året var ett snabbesök i Oslo.

I övrigt kommer jag inte att sakna arbetsresorna överhuvudtaget.

Det är ju milsvid skillnad mellan att resa privat och i tjänsten.

På våren blev vår förstorade balkong klar.
Det är mysigt att kunna äta ute 
och om vi blir många kan vi alltid sitta nere på gården.

Vårvandringarna bjuder ju på blomsterprakt
som här med Adam och Eva stora som hyacinter.

Kungsängsliljorna är ju också ett måste.

Maj och juni var ju varma och vackra månader
men tydligen gick det inte att sitta ute alla kvällar.

Att Sveriges nationaldag bjuder på fint väder
är sedan gammalt.

Vi är annars så tacksamma för vår övre altan på landet.

Den är som en riktig gryta 
och om solen bara skiner så ör det varmt och skönt där.

i somras blev vi bjudna på sommarmiddag 

ombord på gästande vänners segelbåt.

Det var nykommet för en före detta seglare.

Juli månad bjöd på verkligt omväxlande väder
med en hel del regn. 

Efter att vi skaffat boende i Spanien 

har jag blivit mindre känslig för sommarvädret.

Vi vet ju att en sommar till 

väntar oss där nere under hösten.

Förstås fanns det också fina dagar i juli 

och i somras badade jag mer än vanligt 

medan maken oftast satt på bryggan.

Till sommaren hör förstås båtutfärder ...

... och att plocka smultron på strå.

Visst börjar man längta efter sommaren?

Augusti och september blev i gengäld ovanligt varma.

Sällsynt härligt med kultur utomhus under sammetskvällarna.

Den varma sensommaren
bidrog förstås till att badsäsongen blev så lång.

Tänk, om allt går som planerat 

blir kommande sommar verkligen lång för en nybliven pensionär.

Hösten har också sin charm ... 

... och i september blev vårt nya utedass färdigt. 

Svamppasta till lunch i solen är inte så illa.

Tillredd i vårt enkla utekök 
som vi har sådan glädje av.

Ja, slutet av september bjöd också på en resa, 

först med kören till Verona. 

Vi har alltid så kul på våra resor med kören. 

Den här gången gav vi konsert i en mycket vacker lokal 

men ärligt talat drack vi också gott vin.

Det hör ju till när man reser till Valpolicella.

Efter Verona gjorde vi en avstickare på tu man hand till Lago di Como ...

... och den vackra lilla byn Bellagio.

Efter det blev det åkte vi direkt till Estepona

för några oktoberveckor med fantastiskt väder.

Här kan man verkligen tala om sammetsnätter.

Lunch i skuggan.

Hemma igen i vita sneakers och den första lilla snön.

Det fanns lite kvar av svampsäsongen.

November har jag knappt några bilder av
så tacka vet jag adventsljusen i december.

Jag avslutar 2023 här på bloggen med några soliga bilder.

Med dem önskar jag er en god fortsättning på det nya året 
som jag verkligen önskar ska bli friskt och fredligt!

Er

Susanne