Livet

Ibland kommer livet emellan 

som när min kära pappa,
på ett sätt väntat och på samma gång oväntat, 

gick bort förra veckan.

Så ledsamt och så tomt men samtidigt så bra det kan vara. 

Vi har kunnat vara tillsammans hela familjen 

och den mest påtagliga känslan är ändå tacksamhet 

för att jag fått ha mina båda föräldrar till hög ålder.

Begravningen var vacker och fin. 

Vi hade önskat en av pappas favoritsånger, My way 

och hade kanske tänkt oss en instrumental stillsam version 

men när vi satt där i det lilla kapellet 

drog en klassisk inspelning med Frank Sinatra igång 

och det hela blev mycket mäktigt, vackert 

och så mycket pappa. 

Nu börjar livet sakta återgå till det vanliga 

och min tacksamhet omfattar alla dem jag fortfarande har i livet. 

Ta hand om varandra!